Försvars- och säkerhetspolitik i Almedalen

REFERAT OCH OMVÄRLDSBEVAKNING

Informationspåverkan, cyberhot och Försvarsmaktens utmaningar. Ett försämrat säkerhetspolitiskt omvärldsläge, en oroande utveckling i Östersjöregionen, ett nytt totalförsvar, kärnvapen, diplomati och internationella insatser. Under Almedalsveckan 2018 diskuteras och debatteras säkerhetspolitiska frågor på många av stadens scener med makthavare, myndighetsföreträdare och experter. Är du inte på plats i år? Folk och Försvar tillsammans med vår medlemsorganisation Ung Media Sverige refererar under veckan några av alla de intressanta seminarier som anordnas i Visby. Läs mer här under.

Hot och skydd - två sidor av samma mynt

Datum och tid: 2 juli 9:30-10:15
Arrangör: Säkerhetspolisen
Paneldeltagare: Linda Escar, biträdande enhetschef inom säkerhetsskydd, Klas Friberg, säkerhetspolischef, Daniel Stenling, enhetschef inom kontraspionage.
Seminariet kan även ses på Säkerhetspolisens hemsida här.

Vad sade paneldeltagarna?

Säkerhetspolisen har uppmärksammat att säkerhetshotet är högt i Sverige och att antalet våldsamma extremister har ökat. SÄPO kommer att behandla frågan till den uträckning som är möjlig för myndigheten. Däremot är deras budskap att behovet av samverkan är viktigt om ett säkert Sverige ska uppnås. Bland annat för att motarbeta brottslighet över nätet och skydda mot kontraspionage.

- När det gäller frågorna kring kontraspionaget så blir jag överraskad över omfattningen, allvaret och djupet i de hot som vi hanterar dagligen i Sverige, säger Klas Friberg, säkerhetspolischef.

Friberg understryker att säkerhetsskyddsarbetet och kontraspionaget hänger ihop och kan liknas vid två sidor av samma mynt.

- Vi jobbar mot statliga aktörer som vill komma åt skyddsvärd information i Sverige på olika sätt, men inte minst genom de digitala system vi har.

SÄPO drar slutsatsen att de som hanterar skyddsvärd information måste begrunda vilken typ av information de har samt förbättra sina säkerhetsanalyser. I för många fall idag görs inga analyser alls.

Enligt Linda Escar, biträdande enhetschef inom säkerhetsskydd, ligger bristen idag i att många verksamheter saknar kunskap i vad det är som bör skyddas. Dessutom saknas förståelse av vikten av säkerhetsskydd samt förståelse för hotet. Vidare menar hon att varje enskild medarbetare måste se sin roll i rikets säkerhet. Ytterligare en problematik sker i samband med utkontraktering och att företag lägger ut information till externa leverantörer. Där bör en säkerhetsanalys genomföras för att tydliggöra vad det är som är skyddsvärt.

1 april i år trädde en rad regelverk i kraft som kräver samråd med Säkerhetspolisen och Försvarsmakten genom Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must för att få utföra utkontraktering. Detta ger myndigheter ett bättre utgångsläge för att skydda det mest skyddsvärda.

Vidare har det fastställts att det största underrättelsehotet mot Sverige idag kommer från Ryssland i form av allt från mänsklig inhämtning till elektroniska angrepp. Vanligt förekommande av det sistnämnda är hackning av digitala system och signalspaning av mobiltelefontrafik och radiokommunikation. Daniel Stenling, enhetschef inom kontraspionage, belyser att anledningen till underrättelseverksamhet från Ryssland är deras intresse i hur Sverige kommer att förhålla sig till Nato då Sverige geografiskt ligger i en konfliktyta mellan dessa två aktörer. Dessutom är Sverige med i EU vilket Ryssland har intresse av att försvaga för att få enskilda relationer med olika länder istället för att handskas med hela EU. Stenling påpekar att vi inte kommer komma ur situationen, utan borde istället förhålla oss till den. För övrigt är det fler länder som har intresse för Sverige, dock inte i samma grad som Ryssland och då har Kina och Iran har visat sig ha ett ökat intresse för Sverige och driver en olaglig och oönskad verksamhet mot vårt land. All verksamhet är dock inte till ondo. Däremot har Sverige, under de senaste tio åren, stärkt sitt samarbete med andra EU-länder gällande kontraspionage vilket gynnar säkerhetsarbetet.

Efter kalla kriget har Sverige, precis som många delar av Västeuropa, lagt ner stora delar av försvaret. Det svenska försvaret tappade tempo, kunskap och förmåga att hantera den typen av tryck som Säpo påstår att Sverige har. Friberg understryker att totalförsvaret måste stärkas och hänvisar till att den ryska annekteringen av Krimhalvön år 2014 är ett exempel på subtil påverkan och väpnad trupp vilket försvaret måste dra slutsatser ifrån.

Escar menar att även om Säpo har pratat om det nya säkerhetsläget är det inte samma sak som att det har fått genomslag bland allmänheten. För att bygga ett bra skydd krävs det denna vitala förståelse för vart hotet ligger, vilket tar tid.

Vi har generellt haft en naiv inställning både kanske bland allmänheten och den offentliga förvaltningen för vad det är vi står inför och vad som händer om man inte lyckas skydda det mest skyddsvärda, om vi tappar ett sånt skyddsvärde, det går inte alltid att återställa. Det kan vara tappat för enorm tid framöver. Och det har vi inte riktigt råd med, avslutar Escar.

Danna Vashchuk
Ung Media Sverige

Att manipulera val genom att så misstro

Datum och tid: 2 juli 2018, 10:00-11:30
Arrangör: Försvarsforum
Medverkande: Peter Hultqvist försvarsminister, Johan Wiktorin omvärldsdirektör PwC och Kungliga Krigsvetenskapsakademien, Mats Olofsson Kungliga Krigsvetenskapsakademien, Sven Christer Nilsson f.d. koncernchef Ericsson, Kungliga Krigsvetenskapsakademien, Patrik Oksanen ledarskribent Hela Hälsingland, Beatrice Ask, riksdagsledamot Moderaterna, David Cairns, Storbritanniens ambassadör i Sverige, Anna Wieslander Generalsekreterare AFF, moderator.

Seminariet kan även ses här

Vad sade paneldeltagarna?

Inför det stundande valet till riksdag, landsting och kommun i Sverige den 9 september 2018, har flertal röster höjts rörande risken att främmande makt eller antagonistiska aktörer genom medvetna informationskampanjer skall påverka resultatet. Förekomsten av riktade påverkans- och informationskampanjer i syftet att uppnå mål så som misstro mot statsmakt, samhällelig polarisering eller någon form av generell oro, är i grunden inget nytt i varken den regionala eller globala säkerhetspolitiken. Seminariet den 2 juli arrangeras dock i ljuset av de komplexa och, i många fall, framgångsrika strategier som nyttjats primärt mot västerländska demokratier i amerikanska, brittiska och tyska val under de senaste åren och hur sådana utformas, appliceras samt kan motverkas.

Så hur sker då påverkan och vilka är de huvudsakliga verktygen för ändamålet? Enligt Johan Wiktorin, försvarspolitisk debattör och expert, används det demokratiska systemets styrkor mot systemet i sig. Tillgången till fria medier och ett öppet informationssamhälle tillgängliggör direkt kontakt med grupper och individer av intresse för främmande makt. Mats Olofsson fortsätter på temat och betonar att det kan vara vår egen naivitet eller oförståelse för mängden information som i praktiken samlas in om oss genom vår internetanvändning, som i viss mån är grunden för framgångsrika påverkanskampanjer i dagsläget. Panelens samlade intryck är dock att det är den mänskliga faktorn i kombination med en snabbt utvecklandes teknisk miljö som är huvudsaklig dörröppnare. Förmågan att manipulera rörliga bilder, ett medium som enligt Wiktorin effektivt skapar känslor parallellt med möjligheten att rikta budskap från vissa typer av aktörer rakt till ”konsumenten”, betonat av Olofsson, är grund för misstro mot både politiskt ledarskikt, valrörelse och resultat.

Men hur har grunden för en sådan miljö skapats? Sven Christer Nilsson menar att svaret bland annat kan återfinnas i medias oförmåga att hantera exempelvis referat från andra nyhetsredaktioner. Omskrivning och bristande källkritik kan leda till snabb spridning av i grunden felaktig eller medvetet vinklad information och återgivelser. En lika bristande förmåga hos befolkning att källkritiskt hantera det ”nya” nyhetslandskapet på primärt sociala medier cementerar sedan den falska eller felaktiga nyheten i bredare lager. Erfarenheter från Storbritannien exemplifierar hur sådana synergier fungerar och får fäste helt inom det demokratiska systemets ramverk.

Försvarsministern återkommer i seminariets sista panel, tillsammans med Beatrice Ask och Patrik Oksanen, till faktumet att fenomenet endast antagit nya former men – Vi kan inte acceptera detta bara för att det är ett faktum betonar Hultqvist i en kommentar om normaliseringen av förekomsten av falska nyheter och påverkanskampanjer. Panelen går sedan vidare på temat om ansvarsfördelningen i motverkandet av kampanjerna och begränsningen av deras effekt.

Medier måste uppmärksamma när informationen kommer någon annanstans ifrån säger Oksanen medan Beatrice Ask uppmanar media att agera i liknande termer. Men även om de traditionella tryckmediernas självrannsakan är central är det de digitala plattformarna som är i stort behov av insikt. Utmaningen för traditionella medier kopplat till årets val ligger snarare i processen efter valet, det vill säga själva regeringsbildningen. Genomgående betonas problematiken att hantera information som tillgängliggjorts på otillbörligt vis och följande publiceringen av densamma i nyhetsform. Om läckta dokument tillkommit genom främmande makts underrättelsetjänst, är det pressetiskt riktigt att publicera detta om det är av intresse för allmänheten? En fråga som egentligen inte ges svar, men som i diskussionen om påverkans- och informationskampanjers utformning nu lyfts som ett reellt problem inför hösten.

Men på den mer praktiska sidan kommer seminariets mest konkreta förslag kommer från försvarsminister Peter Hultqvist som öppnar för att den nya myndigheten för psykologiskt försvar, som annonserades av statsministern på Rikskonferensen i Sälen 2018, skall ges uppdrag att definiera statsintressen i relation till demokratin och utefter det förebygga och informera. Men, och det är ett av de mest centrala och svårnavigerade problemen inom ramen för debatten om informations- och påverkanskampanjer, vi måste undvika att hamna in i liknande beteende hos de auktoritära regimer som vi strävar efter att bemöta betonar ministern.

Valet 2018 blir ett lackmustest, vilket kan betraktas som seminariets andemening, men utmaningen kommer egentligen efter och hur vi lägger grunden för ett robust och resilient samhälle i det nya medie- och tekniklandskapets förutsättningar.    

Victor canvert
Utbildningsansvarig, Folk och Försvar

Ett stormaktspolitiskt triangeldrama: EU-KINA-USA

Datum och tid: 2 juli 2018, 12:00-13:00
Arrangör: Utrikespolitiska institutet och Utrikespolitiska förbundet.
Medverkande: Björn Fägersten, programchef Europaprogrammet och seniorforskare UI, Björn Jerdén, programchef Asienprogrammet och forskare UI, Malin Oud, chef Stockholmskontoret och teamledare för ekonomisk globalisering och mänskliga rättigheter, Raoul Wallenberg Institute, Oscar Theblin, Ordförande Utrikespolitiska förbundet, UFS, Ylva Pettersson, programsamordnare UI

Seminariet finns att lyssna på som podcast här.

Vad sade paneldeltagarna?

De senaste åren har det skett stora förändringar på den internationella politiska arenan och maktstrukturerna har förändrats. Kina växer sig allt starkare och får mer inflytande i världspolitiken samtidigt som USA har förändrats i och med den protektionistiska inriktningen president Donald Trump valt och faktumet att han ser internationellt samarbete som ett nollsummespel.  Vi ser också ett försvagat EU som ännu inte hittat sin plats i denna nya dynamik. Detta får givetvis konsekvenser för dagens världsordning.

Seminariet ”Ett stormaktspolitiskt triangeldrama: EU-KINA-USA” arrangerades av Utrikespolitiska institutet och Utrikespolitiska Förbundet under måndagen 2 juli i Almedalen 2018. Seminariet tog avstamp i ovan tematisering och inledningsvis diskuterades USA:s förändrade linje inom handelspolitiken i och med Trump. USA för nu en mycket tuff handelspolitik som drabbar både Kina och EU negativt, man hotar bland annat att införa stora handelstariffer på varor som importeras från Kina och ett handelskrig har börjat att trappas upp. Oscar Theblin menar att USA:s linje i dessa frågor visar att Trump missuppfattat vad handel baseras på, det är inte ett nollsummespel, utan något som gynnar alla parter. Detta handelskrig kan också innebära att EU och Kina kommer varandra närmre om man börjar samarbeta mer i dessa frågor för att ha en mer enad front mot USA.

Kina har i och med detta potentiellt en ny roll att ta. När USA backar undan och fokuserar "America first" finns det utrymme och viss förväntan på att Kina ska ta rollen som den nya stormakten. Malin Oud framhäver dock den stora skillnaden mellan USA och Kina, som inte bara ligger i den handelskamp som utspelar sig just nu, utan även i en längre ideologisk kamp om vilka värderingar som ska styra i det internationella samfundet. Oud lyfter fram innebörden i begreppet ”rule of law” som ett exempel, då det tolkas helt olika i Kina och i demokratiska västvärlden. Även synen på mänskliga rättigheter lyfts fram som en skillnad, där Kina inom FN försöker få till stånd att stater inte ska kunna lägga sig i och vara så konfrontativa, samt att ansvarsutkrävandet ska minskas i frågor om brott mot mänskliga rättigheter. Detta står i kontrast till vad både FN står för och de liberala demokratiska värderingarna som USA står bakom. Kina är trots det en stor påverkansfaktor och får gehör för sina idéer på grund av sin stora ekonomiska makt. Tidigare fanns förhoppningen att Kina skulle bli mer som väst, men nu har istället det omvända skett och västvärlden har tagit allt fler influenser från Kina, menar Malin Oud.

Björn Jerdén ser det inte som troligt att Kina kommer att försöka ta över USA:s roll i nuläget, men instämmer i att den ideologiska konflikten definitivt finns. Kina uppskattar inte att USA och västvärlden försöker tala om för andra stater hur de ska sköta sin inrikespolitik, men Jerdén menar dock att Kina inte på ett tydligt sätt försöker exportera sina ideologiska politiska värderingar för att konkurrera med den liberala demokratin. Men då både Kinas och USA:s utrikespolitik är i förändring så är det troligt att vi kommer att få se en ökad konkurrens mellan de båda stormakterna.

Björn Fägersten tar in EU i diskussionen och konstaterar att EU står mitt emellan Kina och USA. Fägersten pekar på framväxten av ett mer multipolärt system där makten sprids ut, även om USA och Kina är och fortsatt kommer att vara de två stormakterna. Fägersten ser fyra scenarier för EU, det första är att unionen blir en mycket närmre allierad med USA, det andra är att EU och USA blir löst allierade där man delar upp ansvaret så att USA sköter Kina och EU sköter Ryssland – vilket är den lösning som Fägersten menar att USA skulle tycka bäst om. Det tredje är att EU blir en egen starkare aktör eller det fjärde alternativet, där EU inte blir en aktör i denna dynamik alls. I nuläget agerar USA på ett sådant sätt så att EU håller på att hamna i det tredje alternativet. Kina hoppas på detta enligt Fägersten, då det skulle innebära att USA får en motpol i ett starkt och självständigt EU. Ryssland vill se alternativ fyra, alltså att EU inte blir en betydande aktör, medan EU självt är så pass splittrat att man inte har förmåga att enas om något utav dessa alternativ.

Att det sker en förändring i det politiska landskapet är tydligt, USA:s roll förändras och Kinas makt ökar samtidigt. Vi är troligtvis på väg mot en ny världsordning där den liberala demokratin utmanas starkt. Malin Oud påpekar att Trump trivs bättre med Kim Jong Un än med Merkel och låter det faktumet visa på den förändring som sker nu. Oud tillägger också att det finns en stor oro för utvecklingen inom mänskliga rättigheter.

Andrea Wahlberg
Programansvarig säkerhetspolitik, Folk och Försvar

Efter Drottninggatan - takfir-salafistisk extremism i Sverige. Hur ser den ut och hur motverkas den?

Datum och tid: 2 juli 14:00-14:45
Arrangör: Försvarshögskolan
Medverkande: Magnus Ranstorp, docent och terrorismforskare, Försvarshögskolan/CATS. Filip Ahlin, analytiker inom terrorism, Försvarshögskolan/CATS. Sakine Madon, politisk redaktör, Vestmanlands Läns Tidning.

Vad sade paneldeltagarna?

På uppdrag av MSB har Centrum för assymetriska hot och terrorismstudier, Cats vid Försvarshögskolan undersökt fenomenet om ökande takfir-salafistisk extremism i Sverige. Magnus Ranstorp, docent och terrorismforskare, beskriver tillsammans med Filip Ahlin, analytiker inom terrorism, hur undersökningen gjordes. I den tittade de på vilken miljö salafism utgörs i och vad det är. De undersökte även sociala mediernas påverkan och det odemokratiska budskapet som salafismen rör med sig. Ranstorp menar att det finns ett brett spektrum av vad salafism är och vill poängtera att gruppen är en minoritet inom en minoritet. Salafister ser sig själva som de enda som kommer att räddas undan domedagen. De är total underkastade sharialagarna och förkastar demokrati. Inom gruppen främjas intolerans mot olika religioner samt strikta förhållningsregler för kvinnor. Under undersökningen drogs slutsatsen att det finns starka sociala relationer mellan centrala salafistiska aktörer med koppling till de salafist-jihadistiska miljöerna i Sverige.

En ytterligare problematik som lyfts är aktiviteten som förekommer på social media bland salafistiska grupper och det odemokratiska budskapet som sprids där. De uttrycker starka åsikter som främjar kvinnoförtryck, homofobi samt antisemitism. Salafistiska grupper framställer även Sverige som ett islamofobiskt och rasistiskt land för att stärka sitt budskap. Finansiering av dessa grupper sker utifrån utlandet samt olika typer av bidrag. Paneldeltagarna understryker vikten av att skilja på islam och dess trosutövning från salafism då det är helt olika saker.

Undersökningen visar att den salafistiska påverkan rör sig ner i åldrarna. Fler skolor har rapporterat att barn inte leker med varandra på grund av olika religion och att det bildas en splittring bland barnen. Många kräver även könsuppdelad undervisning. Sakine Madon, politisk redaktör, påpekar att det har funnits en politiskt naivitet kring dessa frågor, trots att signaler funnits och människor blivit hotade av salafistiska grupper.

- Vi har haft så pass många som har anslutit sig till organisationer som Islamiska Staten. Det är ju liksom inget som är i ett vakuum. Det är toppen på ett isberg. Det är inte en slump att folk ansluter till den här typen av organisationer. [...] Man förstod inte att det här är en extremistisk ideologi som ligger bakom det här. […] Därmed så osynliggjorde man ideologin och det tror jag verkligen har varit fel.

Paneldeltagarna är överens om att för lite fakta har funnits och journalister har varit rädda för att anklagas för rasism och islamofobi om de tog uppdraget att undersöka fenomenet då Säpo redan har fått den kritiken riktad mot sig.

- Återigen sammanblandningen mellan en väldigt liten grupp extremister och den stora gruppen muslimer. [...] Det tror jag också har gjort att regeringens arbete har hamnat på efterkälken.

Panelen delar bilden av att det finns en slags tävlan i debatten om vilken extremism som är värst: högerextremism eller jihadism då det finns många likheter mellan dessa två. De hoppas att istället för diskussionen borde politik formas. De håller med om att de viktigaste åtgärderna är att fortsätta arbetet med informationsdelning på individnivå mellan polisen och andra myndigheter. På nationell nivå behövs en förbättrad koordinering även inom regeringskansliet när det rör olika departement som berör extremism, radikalisering och terrorismfrågor. På lokal nivå handlar det om att öka områdespoliser för att skapa tillit till dessa miljöer.

Danna Vashchuk
Ung Media Sverige

Framtidens Försvarsmakt

Datum och tid: 2 juli 2018, 15:00-16:00
Arrangör: Folk och Försvar i samarbete med Försvarsmakten
Medverkande: ÖB Micael Bydén, Johan Wiktorin, försvarspolitisk expert, Robert Dalsjö, forskningsledare FOI, Anders Lindberg, politisk chefsredaktör Aftonbladet, Amanda Wollstad, chefredaktör, Svensk tidskrift
Du kan även se seminariet här.

Vad sade paneldeltagarna?

Försvarsmaktens faktiska förmåga att genomföra sitt tilldelade uppdrag och fullgott uppfylla sitt syfte har varit i fokus för stora delar av svensk försvars- och säkerhetspolitisk debatt under senare år. Ekonomiska medel har skjutits till i omgångar och den politiska enigheten kring Försvarsmaktens ökade finansieringsbehov är stor i riksdagen. Trots detta räcker inte finansieringen till den politiska beställningen och Försvarsmakten har under en tid annonserat att planerad verksamhet behöver ställas in som följd av prioriteringar kopplat till utökat uppdrag och krav. Internationell insatsverksamhet i Mali har annonserats som en av dessa avvecklingar, tillika inställd övningsverksamhet vilket uppmärksammades av Dagens Nyheter inför 2018 års Almedalsvecka.

I centrum för denna diskussion återfinns begreppet operativ förmåga. Ett i grunden mångfacetterat och övergripande begrepp som syftar till Försvarsmaktens samlade förmågor att kunna genomföra sitt uppdrag. Det vill säga, personal, materiel och logistik. Men i ”halvlek” av nuvarande försvarspolitiska inriktningsbeslut är det dags att återvända till begreppet samt ges en uppdatering på Försvarsmaktens status. Hur mår svensk Försvarsmakt idag och hur kommer den behöva utvecklas i framtiden?

ÖB Micael Bydén börjar sitt svar på den frågan genom att betona att det tar tid att bygga operativ förmåga. Myndighetens grundinfrastruktur behöver utvecklas, där grundrekrytering och grundutbildning är primära fokus. Den hotbild som alltjämt dominerar den regionala säkerhetspolitiken stammar ur en ökad rysk militär förmåga och ett allt mer aggressivt uppträdande från rysk sida i närområdet. Kombinerat med gråzonsproblematiken och faktumet att Sverige befinner sig i ett geopolitiskt intressant område ledde Försvarsberedningen till bedömningen: Sverige bliroundvikligen påverkat om en väpnad konflikt och krig uppstår ivårt närområde. I en sådan situation går det inte att utesluta ettväpnat angrepp mot Sverige.”

Totalförsvaret och dess utveckling är därför nödvändig. Men totalförsvar kostar menar Bydén och långsiktighet är det absolut mest centrala när vi går in i inriktningsperiodens andra hälft. Försvarsmakten är på väg i rätt riktning, men tröskeleffekten behöver höjas till en sådan nivå att det innebär allt för höga kostnader för att angripa Sverige. Här återvänder Bydén till övningsverksamhet och betonar att det är avgörande för denna effekt och i förlängningen för den operativa förmågan.

Men vad är operativ förmåga idag och hur mår den svenska förmågan? Robert Dalsjö, forskningsledare på FOI, menar att försvarsinriktningen inte finansierats och att operativ förmåga egentligen endast återfinns på pappret. Operativ förmåga bygger på basala funktioner och Dalsjö betonar här att en skall undvika att investera och förlita sig för mycket på inköp av nya typer av avancerade vapensystem. Förbanden utgör grunden för förmåga och som följd av bristande materiel, övning och försörjning till förbanden är den operativa förmågan inte á jour med skrivningar och ambition. Johan Wiktorin menar här dock att Försvarsmakten gjort det den kunnat för bibehålla den grundläggande förmågan men betonar att operativ förmåga måste mätas i relation till en potentiell motståndare. Förmåga är inget som kan definieras i vakuum och blir således samlingsbegrepp för vår möjlighet att avvärja identifierat hot efter detta hots premisser. Samarbete och som följd en ökad interoperabilitet är bidragande faktorer till en sådan förmåga, men den enskilt viktigaste faktorn för framgång är långsiktig politisk investering.

Diskussionen övergår sedan från vad Försvarsmakten ska kunna göra till vad myndigheten faktiskt är till för. Anders Lindberg, politisk chefredaktör, öppnar diskussionen med behovet av folklig förståelse för försvars- och säkerhetspolitikens syfte och omfattning medan Amanda Wollstad från Svensk Tidskrift menar att politikerna fallerat i sitt uppdrag att säkra Försvarsmaktens underhåll. Uppgiften för Försvarsmakten har alltid varit densamma – att försvara Sverige – det är primärt beslutsfattare som glömt just detta fortsätter Wollstad. Lindberg går vidare och menar att alla individer i Sverige måste genom förståelse och insikt i myndighetens uppdrag och politikområdet känna delaktighet i totalförsvaret. Försvaret av Sverige deltar alla i och är allas ansvar betonas tydligt. Båda debattörerna är överens om att vidare investeringar behövs, något som kontinuerligt lyfts i den försvarspolitiska debatten. Men kopplingen mellan Sverige som stat, som värdegemenskap, kollektiv och Försvarsmaktens funktion och syfte är i dagsläget bristande.

Seminariet avslutas med kommentarer från ÖB Micael Bydén där han betonar att inga avkall görs på tillgängliga förband och att en återgång till ett omfattande värnpliktsförsvar med stora volymer inte är önskvärt, oavsett problematiken med dagens personalförsörjning. En utökad permanent närvaro på strategiskt viktiga platser kan i sammanhanget istället betraktas som exemplifieringen av Försvarsmaktens tillväxt. Sammantaget kan dock personalfrågan, hur myndigheten skall rekrytera och bibehålla personal, sägas vara dominerande för samtalet. Höjd kvalité på utbildningen, synlighet i samhället och erfarenhet från Försvarsmakten som kvalitéstämpel i andra yrkessammanhang nämns som lösningar i relation till problematiken. ÖB betonar dock genomgående i seminariet att Försvarsmakten kommit en bit på vägen, att förmågan är förhållandevis god. Ingen bortser från rådande brister, men en positiv utvecklingstrend har påbörjats. Bydén avslutar med en påminnelse om var vi faktiskt var i början av inriktningsperioden och var vi är nu.

Victor Canvert
Utbildningsansvarig, Folk och Försvar

Att bygga ett nytt totalförsvar - hur klarar vi logistik och försörjning?

Datum och tid: 2 juli 16:00-18:00
Arrangör: Försvarshögskolan
Paneldeltagare: Fredrik Bynander, chef, Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet (CTSS) Försvarshögskolan. Jenny Deschamps-Berger, chef analysenheten, CTSS Försvarshögskolan. Thomas Ekström, forskare inom logistik, Militärvetenskapliga institutionen Försvarshögskolan. Marika Ericson, doktorand i internationell rätt, Försvarshögskolan. Peter Hultqvist, försvarsminister.

Vad sade paneldeltagarna?

Försvarsminister Peter Hultqvist inleder med att påminna om att den ryska presidenten Vladimir Putin sedan år 2007 markerat att den säkerhetsordning som har funnits efter kalla kriget är slut. Han säger att Sverige inte ville ta in det Putin sa och att den borgerliga regeringen drev fram beslutet om att avveckla värnplikten. I samband med annekteringen av Krim 2014 kom en omprövning om att förstärka den nationella försvarsförmågan. Han belyser att tiden innan dess hade lagren redan hunnit bli tömda och att kunskap och kompetens hade hunnit skingras.

Hultqvist kallar det för “ödets ironi” då han menar att man nu bör åka till Finland för att studera det svenska totalförsvaret då Finland kopierade det svenska tidigare konceptet. Målet är att utföra en totalförsvarsövning år 2020, systematisk planering och utveckla sjukvården för när krisen kommer.

- Vi har en historia som vi för svensk del kan vara stolta över. Men väldigt mycket av kompetensen är borta. Man kan tänka att vi har haft det här en gång i tiden men det vi måste skapa nu är det som passar vår tid och det kommer inte att se ut på exakt samma sätt.

På frågan om civilplikt skulle hanteras på samma sätt som värnplikt, svarade försvarsministern att det är för tidigt för att ha den diskussionen idag. Däremot är han inte främmande för att komma med det.

Forskaren Thomas Ekström konstaterar att för varu- och logistikflöden krävs en analys för att se var ägandet i dag ligger i några av de mest samhällsviktiga beroendena. Flera sådana processer och analyser är nu är på gång och mycket grundarbete för totalförsvarets behov görs nu av myndigheter i samarbete med näringsliv inom ramen för den återupptagna totalförsvarsplaneringen. Han lyfter också att det finns mycket att lära av grannländerna där t ex Finland aldrig övergav sitt tidigare nämnda totalförsvarssystem och Norge har gjort flera analyser av t ex logistikflöden inom lander som kan vara intressanta även för Sverige.

Jenny Deschamps-Berger, analyschef på CTSS och Marika Ericsson, doktorand i folkrätt och militärteknik presenterade ett scenario där beredskapen i landet har höjts och Sverige därför har drabbats av importrestriktioner. För att klara av detta krävs att staten (i praktiken regeringen) fattar beslut om att styra hur resurser används i samhället. Detta kan i praktiken ske genom ransonering, förfogande och prioritering. Ransonering har genomförts i Sverige på 1940-talet, under och efter andra världskriget och på 1970-talet under oljekrisen. Som känt sker i praktiken ingen beredskapslagring i Sverige i dag med undantag för viss lagring av drivmedel. Så för att säkra försörjning krävs i princip avtal med leverantörer om fortsatta leveranser även under höjd beredskap. Dessutom kan staten genom t ex länsstyrelserna och Försvarsmakten fatta beslut om uttag inför förfogande. D v s att privat egendom, t ex lastbilar och anläggningsmaskiner kan tas i anspråk under höjd beredskap mot ersättning men att detta uttag förbereds och informeras om i fred.

Under höjd beredskap kommer svåra prioriteringar behöva göras mellan det civila och militära försvarets behov. Jenny Deschamps-Berger kallar det för ”mean choices and cruel priorities”. Ska t ex begränsade drivmedelsresurser under höjd beredskap gå till Försvarsmaktens stridsflygplan eller för att upprätthålla reservkraften på Astrid Lindgrens barnsjukhus?

I dagens krisberedskapssystem är aktörerna bra på att ta fram underlag för beslut och lägesbilder och rapportera dessa i rätt strukturer. För att det ska fungera i höjd beredskap krävs dock att myndigheter och ansvariga aktörer tar fram rätt underlag för att beslutsfattare ska kunna göra väl avvägda beslut med stora konsekvenser och här krävs att aktörerna ändrar synsätt från dagens krisberedskapssystem. Detta är något som panelen noterat är en stor fråga under de övningar som genomförts med fokus på civilt försvar.

Danna Vashchuk
Ung Media

Kristoffer Alm Dahlin
Kommunikationsansvarig, Folk och Försvar

Cybersäkerhet vår tids snabbast växande kompetensutmaning?

Datum och tid: 3 juli 9:00-9:35
Arrangörer: Industrin tar matchen, Teknikföretagen, Säkerhets- och försvarsföretagen
Paneldeltagare: Amelie von Zweigbergk, avdelningschef Industriell utveckling, Teknikföretagen. Johan Schnörer, rektor, Örebro Universitet. Beatrice Ask, riksdagsledamot, Moderaterna. Charlotta Gustafsson, överdirektör, Försvarets radioanstalt. Johan Rittner, VD, IBM Sverige

Vad sade paneldeltagarna?

Cybersäkerhet har under senare år blivit ett alltmer relevant ämne. Charlotta Gustafsson, överdirektör på Försvarets radioanstalt, anser att kompetensen kring cybersäkerhet behöver öka. Beatrice Ask, menar att det inte endast är kriminella som sysselsätter sig med att ta sig in i system och ta information utan det är också ett verktyg för andra länder och företag utomlands att göra detta.

- Vi jobbar ju mot professionella därför måste vi vara professionella. Det är det som gör att vi måste få upp kvalitet i det här arbetet, säger hon.

Ask fortsätter med att säga att Sverige är bra på IT men inte bäst i världen. Hon nämner även att Sverige har slarvat och varit naiva när det gäller säkerhetsfrågorna, vilket nu måste förbättras. Hon säger att Sverige ligger efter jämfört med andra länder.

- Det finns statistik på det, det ska jag inte ens dra därför att ni skulle skämmas. Vi har trott att världen är god, men den är inte riktigt det.

Panelen delar bilden av att många företags IT-avdelningar idag är separata från ledningsgruppen vilket gör att företagen inte hanterar IT-säkerhet på ett så effektivt sätt som skulle behövas. Skulle alla vara medvetna om de kostnader som bristande cyber- och IT-säkerhet kan förorsaka skulle det lyftas till en central fråga. En annan svag punkt är att många organisationer har svårt att hitta personal med rätt IT-kompetens. Försvarets radioanstalt har exempelvis många duktiga medarbetare då myndigheten kan locka med intressanta arbetsuppgifter, enligt Gustafsson. Det räcker dock inte riktigt, men de arbetar kreativt för att tillfredsställa behovet. I motsats till FRA, har mindre aktörer, ex små kommuner, svårt att hitta personal vilket riskerar att hota säkerheten.

En annan aspekt är hur kompetensen skall stärkas bland de som redan är ute på arbetsmarknaden. Att hålla sig uppdaterad kring de nya tekniska hot och lösningar som utvecklas kräver nytänk, bra struktur och “livslångt lärande”. Däremot är det svårt att genomföra vissa nödvändiga kurser då det finns regelverk som försvårar dessa för tillfället. Detta lyfter frågan om att det krävs en eventuell ändring av lagstiftningen på detta område.

Vidare menar Ask att den lag som kräver att myndigheter rapporterar IT-incidenter inte har fungerat till fullo då myndigheterna helt enkelt inte kan avgöra när de har råkat ut för incidenter. Hennes förslag är att kräva IT-kompetens hos chefer som exempelvis ska ha gått en obligatorisk utbildning inom området. Hon understryker att det borde skapas fler genvägar i form av olika utbildningstyper för att bygga denna kompetens. Johan Rittner, VD för IBM Sverige, är övertygad om att detta förslag stärker småföretagens verksamhet.

Danna Vashchuk
Ung Media Sverige

Hur skyddar vi valet 2018?

Datum och tid: 3 juli 2018, 13:15-14:45
Arrangör: Folk och Försvar och Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI
Medverkande: Dan Eliasson, generaldirektör MSB, Peter Pomerantsev, journalist, författare och tv-prodcent, Magnus Sahlgren, forskare FOI, Katarina Tracz, chef tankesmedjan Frivärld, Charlotte von Essen, bitr. chef Säpo, Kristina Bergendahl, stf. chef Must, Linda Nordlund, ledarskribent Expressen, Anders Lindberg, politisk chefredaktör Aftonbladet, Eva Burman, chefredaktör Eskilstuna-Kuriren och Moderator Maud Holma von Heijne, generalsekreterare Folk och Försvar

Seminariet kan även ses här.

Vad sade paneldeltagarna?

Inför valet 2018 finns en stor oro och antagligen också en hög sannolikhet för att främmande makt ska bedriva kampanjer i syfte att påverka det svenska riksdagsvalet i höst. Säpos bedömning är att främmande makt inte kommer försöka påverka valresultatet, men däremot förtroendet för valet. Vidare bedömer Säpo att vi kommer att ha ett legitimt valresultat i september, på grund av det robusta valsystem som Sverige har. Däremot finns det risk för att den allmänna opinionen påverkas, samt att det sprids information inför valet som inte är helt korrekt och vars syfte är att påverka opinionen inför valet.

Dan Eliasson, generaldirektör för MSB, inleder med att peka på hur vi kan se en utveckling såväl internationellt som nationellt där debatten polariseras. Eliasson tar upp aktuella exempel från USA, Frankrike och  Brexitomröstningen i Storbritannien där vi vet att främmande makt har påverkat valen i olika utsträckning. Eliasson poängterar också att främmande makt redan påverkar det offentliga samtalet i Sverige, och att detta sker konstant. Eliasson lyfter fram de faktorer som MSB identifierat i de fall där framgångsrika påverkansoperationer bedrivits, det första är att medvetenheten varit låg, de som påverkats har alltså inte varit medvetna om att de kan utsättas för sådana typer av kampanjer. Den andra faktorn MSB funnit är att de statliga myndigheter som har till uppgift att motverka påverkansoperationer är dåligt koordinerade. MSB:s uppdrag är därför väldigt fokuserat på att öka medvetandegraden om påverkansoperationer i Sverige. Ett steg i detta har varit att ta fram en ny broschyr ”Att möta informationspåverkan – handbok för kommunikatörer”. MSB har också fått tydliga direktiv från regeringen att myndigheten ska jobba med att identifiera och motverka informationspåverkan, Eliasson trycker här på vikten av att kunna identifiera pågående påverkansoperationer.

Peter Pomerantsev inleder med att berätta om hur alt right-rörelsen försökte påverka det tyska valet 2017. Pomerantsev poängterar att de jobbar väldigt effektivt, sofistikerat och har ett stort internationellt nätverk till sin hjälp. Bland annat använder de sig av gamla KGB-handböcker som sprids inom nätverket. Till sin hjälp har de också ryska bot-nätverk som bidrar för att ge spridning åt de kampanjer som alt right-rörelsen startar. En välkänd taktik är att använda bilder och videor från tidigare sammanhang och påstå att det är från ett annat tillfälle som just skett, för att då stödja ett visst narrativ som till exempel är anti-muslimskt. Pomerantsev är tydlig med behovet av internationellt samarbete för att motverka detta, på grund av att dessa rörelser arbetar i ett brett internationellt nätverk så behöver gensvaret också vara internationellt. Pomerantsev pekar också på att traditionell media inte når ut till de personer som bot-nätverk och liknande riktar in sig på. Och detta är ett problem då dessa individer endast nås av desinformationen. Här ligger en stor utmaning där medierna behöver tänka nytt. Pomerantsev menar också att Sverige definitivt är intressant att påverka både för alt right-rörelsen och för Ryssland.

Magnus Sahlgren från FOI tar upp att informationslandskapet idag inte är ett som stödjer transparent och kontrollerad information, utan att det är på sociala medier väldigt effektivt går att sprida information dolt genom riktad annonsering. Allt vi använder i sociala medier idag är också personligt anpassat, vilket ger helt nya möjligheter för botnätverk att profilera personer och automatisera stora kampanjer. Fördelen med detta är dock att informationskampanjer måste bedrivas väldigt synligt om de vill få effekt och nå ut till många människor, det gör också att de blir lättare för oss att upptäcka om vi har de rätta resurserna. Tekniken för detta finns poängterar Sahlgren, men det kostar en del.

Katarina Tracz anser att den svenska befolkningen har en förhållandevis hög medvetenhet kring dessa frågor, men är kritisk till att fokus ligger vid en viss typ av påverkanskampanjer, från en viss avsändare. Tracz understryker därför den mångfacetterade naturen av påverkanskampanjer, vars verktygslåda har oändliga möjligheter där endast fantasin sätter gränserna. Tracz lyfter också att även om Ryssland är den stor aktör inom detta område så är det fler som bedriver verksamhet på liknande sätt, exempelvis våldsbejakande extremister och terrorgrupper. Tracz lyfter också särskilt Kinas ökade försök att påverka västvärlden, där Sverige ses som en del. Kina har kommit långt inom detta fält understryker hon. Flera av seminariets talare instämmer i det Tracz säger och håller med om att informationspåverkan kan utföras på väldigt många olika sätt och av olika typer av aktörer. Därför är det viktigt att vara förberedd på många olika scenarier i dessa frågor och inte bara låsa sig vid de mest uppenbara. Dan Eliasson betonar även han vikten av att inte låsa fast sig vid att leta efter trollkonton, utan att de som bedriver påverkansoperationer är oerhört påhittiga.

Flera av talarna är också överens när det kommer till att alla individer har ett ansvar när det kommer till påverkanskampanjer. Uppmaningen att vara källkritiska och granska informationens ursprung och äkthet får vi höra ett flertal gånger. Även om det belyses att myndigheter och medier givetvis har ett stort ansvar så återkommer diskussionen till att det handlar om ett personligt ansvar i vad vi tror på, delar och sprider vidare i sociala kanaler.

I slutet av seminariet deltar tre mediarepresentanter för att diskutera mediernas roll och ansvar. Anders Lindberg inleder och påtalar det faktum att RFSL ungdom ställt in sin verksamhet här i Almedalen på grund av att Nordiska Motståndsrörelsen, NMR, fått tillstånd att demonstrera utanför deras lokal. Lindberg menar att vi redan här misslyckats med att skydda valet och den fria åsiktsbildningen i det att en demokratisk organisation begränsas i var den kan vara och uttrycka sina åsikter på grund av hot och lyfter fram att lagstiftningen behöver ändras för att kunna hantera dessa nya typer av hot mot demokratin. Lindberg lyfter även begreppet tröskeleffekt och applicerar det på informationspåverkan, vi måste fråga oss om det kommer kosta något att angripa Sverige med informationskampanjer. Troligtvis inte menar Lindberg. Eva Burman från Eskilstuna-Kuriren berättar om de erfarenheter hon har från sitt arbete med det rasistiska och antisemitiska nätverket ”Granskning Sverige”. Hon belyser, precis som Pomerantsev, hur strukturerad deras verksamhet är och liknar det vid en vanlig nyhetsredaktion. Det Burman betonar allra mest är behovet av tydligare agerande av polisen när journalister blir hotade av personer bakom dessa nätverk och från extrema rörelser, i nuläget lagförs dessa individer inte trots att de identifierats och det finns bevis mot dem. Som tidning har de även utsatts för påverkanskampanjer av olika slag, det kan röra sig om bland annat planterade debattartiklar och hot som leder till självcensur. Linda Nordlund från Expressen påtalar ett behov hos journalister och de som jobbar inom olika medier att ha en teknisk kunskap för att kunna granska och följa var desinformation, hot och hat kommer ifrån även i den digitala miljön. Den kunskapen finns inte idag och Nordlund menar att det finns ett stort behov av detta. Nordlund lyfter också att förtroendevalda politiker måste ta större ansvar för vad de sprider i sina sociala kanaler.

Andrea Wahlberg
Programansvarig säkerhetspolitik, Folk och Försvar

Är en värld fri från kärnvapen möjlig?

Datum och tid: 3 juli 14:30-15:30
Arrangör: Hanaholmen, Kulturfonden för Sverige och Finland, Sipri, Ålands landskapsregering
Paneldeltagare: Tarja Cronberg, ordförande Fredsförbundet, Dan Smith, direktör Sipri, Maria Wetterstrand, VD Miltton Purpose, Mikael Holmström, säkerhetspolitisk reporter Dagens Nyheter, Josefin Lind, styrelseledamot ICAN, Pierre Schori, diplomat och fd minister.

Seminariet hölls på engelska och därför återges citaten på originalspråket.

Vad sade paneldeltagarna?

7 juli år 2017 tog Förenta Nationerna upp Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons, TPNW. Dess syfte är att förbjuda kärnvapen i världen. Josefin Lind, Styrelseledamot i International Campaign to Abolish Nuclear Weapons (ICAN) - vars kampanj fick Nobels fredspris förra året, berättar att det är med stor glädje hon ser att en ny era inom kärnvapennedrustning börjar. Hon ifrågasätter hur kärnvapen - det mest dödliga vapnet - fortfarande kan vara legala. Lind påpekar att länder med kärnvapen inte har varit tillräckligt pressade för att ge upp dem vilket är nödvändigt för förändring. Hittills har 10 länder ratificerat avtalet. För att det skall träda i kraft krävs det 50 ratifikationer. Här är ICAN:s arbete ytterst viktigt för att få länder att skriva under, inklusive Sverige, säger hon.

- It is time to bring democracy to the disarmament and take back the power and show the nuclear weapon states that this is the end of nuclear weapons, säger hon.

Panelen är överens om att kärnvapen borde avskaffas. Tarja Cronberg, ordförande i Fredsförbundet och tidigare partiledare i Finland, diskuterar de främsta orsakerna till varför länder med kärnvapen inte vill ge upp sin förmåga. Dels diskuterar de att skräcken som bildas i samband med kärnvapen är det som har hindrat kärnvapenkrig i 70 år. Dessa vapen har haft en avskräckande funktion och därmed bidragit till fred enligt teorin om kärnvapenavskräckning (MAD). Den andra orsaken är att det alltid kommer finnas någon som kommer konstruera kärnvapen.

- We cannot undo the knowledge. If we know how to make nuclear weapons, somebody will always make them, säger Cronberg.

Cronberg lyfter även ett annat perspektiv då hon belyser monopolen som finns i och med att det endast är fem länder som har kärnvapen medan resten inte är tillåtna att ha det.

- Sometimes I think that maybe if it was possible for everybody to have nuclear weapons, then probably the nuclear weapons states would think “maybe we should abolish the nuclear weapons” and maybe this would be the fastest way to not have nuclear weapons.

Sverige har ännu inte ratificerat avtalet. Mikael Holmström, säkerhetspolitisk reporter för Dagens Nyheter, säger att orsaken kan kopplas tillbaka till slutet av 1960-talet då Försvarets forskningsanstalt (nuvarande FOI) drev ett svenskt kärnvapenprogram med syfte att ta fram kärnvapen. Anledningen till varför detta program lades ner beror på att USA lovade att försörja Sverige med kärnvapen vid behov. I dagens läge kan en ratifikation orsaka en försämrad relation med USA men även med Storbritannien, Tyskland och Frankrike som också är kärnvapenländer. Maria Wetterstrand, VD för Miltton Purpose och tidigare språkrör för Miljöpartiet, lyfter perspektivet att regeringen inte vill ta beslutet innan valet. Hon anser att det skulle påverka valresultatet.

Dan Smith, direktör för Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI), menar att problematiken ligger i ökad respektlöshet mot internationell lagstiftning. Några exempel där lagar inte har följts är klimatfrågan, kemiska vapen samt tortyr.

- I think that what would make a nuclear-free world possible is indeed if the world became more an international society based on the rule of law. [...] A law-based-international society is one that will find strength forward to give up nuclear weapons.

Anledningen till att det endast är tio länder som har ratificerat TPNW-avtalet beror på att kärnvapenländerna pressar andra länder till att inte skriva under. Lind understryker att Sverige är pressat av USA i frågan, däremot finns det länder som är mycket mer utmanade. Före detta franska och brittiska kolonier är pressade av sina tidigare kolonialmakter.

En annan fråga som lyfts upp är hur uppmärksamheten dras ifrån klimatfrågan till kärnvapen. Lind problematiserar hur länder nu investerar i kärnvapen istället för att lösa den globala uppvärmningen.

Danna Vashchuk
Ung Media Sverige

Det nya totalförsvaret - hur god är finsk och svensk beredskap?

Datum och tid: 3 juli 15:45-17:00
Arrangör: Hanaholmen, Kulturfonden för Sverige och Finland, Totalförsvarets forskningsinstitut FOI, Ålands landskapsregering.
Paneldeltagare: Rami Peltonen, försvarsattaché Finlands ambassad i Stockholm, Charly Salonius-Pasternak, forskare Utrikespolitiska institutet i Finland, Allan Widman, ordförande Försvarsutskottet, Tommy Åkesson, huvudsekreterare Försvarsberedningen, Camilla Eriksson, filosofie doktor Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), Åsa Lindestam, vice ordförande Försvarsutskottet, Pernilla Ström, moderator.

Vad sade paneldeltagarna?

Tommy Åkesson inleder med att beskriva Försvarsberedningens uppdrag. Beredningen har varit central i den svenska försvars- och säkerhetspolitiken sedan 1990-talet. Det är ett samrådsorgan mellan regeringen och riksdagens partier och får sina uppdrag av försvarsministern och regeringen. Nu arbetar beredningen med underlaget för nästa försvarspolitiska inriktningsbeslut för perioden 2021-2025. I december 2017 presenterade gruppen sin delrapport "Motståndskraft - Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025" och den 14 maj 2019 ska slutrapporten presenteras. Tommy Åkesson, huvudsekreterare i Försvarsberedningen konstaterar att totalförsvarets viktigaste uppgift är att vara krigsavhållande. Men det i sin tur bygger på att Sverige planerar för och vidtar åtgärder för att kunna möta ett väpnat angrepp på svenskt territorium, en kris i Europa eller i närområdet i minst tre månader. Åkesson lyfter att samhället har genomgått genomgripande förändringar sedan man sist planerade ett totalförsvar i Sverige och att det därför är viktigt att betona att det är något nytt som ska byggas upp nu. De förslag som Försvarsberedningen föreslår för utvecklingen av det civila försvaret förväntas kosta 4,2 miljarder kronor årligen från 2025.

Till skillnad från Sverige, avvecklade inte Finland sitt totalförsvarskoncept efter det kalla krigets slut. Istället valde Finland att utveckla och bredda det för att även ha förmåga att hantera andra hot mot nationell säkerhet som t ex pandemier och cyberhot, enligt Rami Peltonen, Finlands försvarsattaché i Sverige. Han gav en snabb genomgång av den finska modellen som bygger på en nationell säkerhetsstrategi som identifierar viktiga funktioner i samhället som alltid ska skyddas. Utifrån detta finns 13 olika hotmodeller som stöd för förberedelser. Enligt beredskapslagen är också alla finska myndigheter skyldiga att säkerställa att verksamheten kan fungera även under undantagsförhållanden, krig eller vid en stor olycka. På detta sätt har man i Finland lyckats engagera såväl offentliga, privata och frivilliga aktörer i beredskapsplaneringen.

Charly Salonius-Pasternak konstaterar också att Finland kommit långt i att kombinera sitt värnpliktsförsvar med de krav som det ställer på mobilisering med att även ha snabbt tillgängliga och gripbara förband med kvalificerade förmågor inom några timmar efter beslut.

Salonius-Pasternak nämner även den finska nationella försvarskurs som pågår under en månad och som har sin motsvarighet i den svenska ”Solbackakursen”. Den finska upplagan pågår i en månad och lockar stort deltagande från den privata sektorn samtidigt som alla parlamentsledamöter måste gå den. Huvudsyftet är nätverksskapande och att öka kunskap och förståelse för det finska systemet för nationell säkerhet.

Idag har Sverige och Finland utvecklat ett djupt militärt samarbete som dessutom sträcker sig "bortom fredstida förhållanden". Inom det civila försvaret är samarbetet inte lika utvecklat men Åkesson säger att Försvarsberedningen har tittat på behoven och konstaterat att det finns vissa områden där samarbetet skulle kunna förbättras. Åkesson nämner försörjning, logistik och sjukvård som några av dessa områden och säger även att det finns ett avtal mellan länder från början av 90-talet om just dessa frågor och som fortfarande är aktuellt.

Vidare har Camilla Eriksson, filosofie doktor vid Totalförsvarets forskningsinstitut, tittat på jordbrukets förmåga att klara av livsmedelsförsörjningen i Sverige vid kris och krig. Idag är jordbruken mer centraliserade och specialiserade än vad de var på 60-, 70- och 80-talet, vilket i sig innebär en sårbarhet, och under den fanns det dessutom en omfattande beredskapslagring av insatsvaror för jordbrukets behov. Jordbruket är dock fortfarande beroende av diesel, el och transporter vilket liknar de sårbarheter som fanns tidigare. Däremot lyfter Eriksson fram att lösningarna på dessa problem idag kan se lite annorlunda ut än tidigare då t ex omställningen till ett fossilfritt jordbruk innebär ett mindre behov av importerade drivmedel.

Danna Vashchuk
Ung Media Sverige

De digitala hoten - svensk samverkan förbättrar skyddet

Datum och tid: 4 juli 8:30-9:15
Arrangör: Säkerhetspolisen, FRA, Must
Paneldeltagare: Charlotte von Essen, biträdande säkerhetspolischef, Kristina Bergendahl, stf chef Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Charlotta Gustafsson, överdirektör Försvarets radioanstalt.

Du kan även se seminariet här.

Vad sade paneldeltagarna?

De digitala hoten ökar i takt med samhällets utveckling och i Sverige finns det flera myndigheter som samverkar för att motverka dessa hot. Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (Must) skickar underrättelser till överbefälhavaren gällande omvärldsutvecklingen och yttre hot mot Sverige. Säkerhetspolisen (Säpo) är en säkerhetstjänst men även polismyndighet. Deras uppgifter är bland annat att skydda IT-verksamhet samt motverka kontraspionage. Försvarets radioanstalt (FRA) är en civil myndighet och arbetar med signalspaning och informationssäkerhet. FRA hjälper också myndigheter med IT-säkerhet.

Alla representanter i panelen är överens om att gapet mellan hot och skydd inte har ökat sedan förra årets almedalsvecka. De håller även med om att säkerhetskulturen bör handla om att inte straffa medarbetare om dessa utför misstag. Kristina Bergendahl menar att det viktiga är en balans mellan ”morot och piska”.

- Det handlar inte om att döma utan det handlar om att lära sig. Sen naturligtvis måste man rätta sig efter vad man lärt sig.

Charlotte von Essen, upplyser om att kunskapen om vad som behöver skyddas är viktig samt vikten av att sprida den inom den egna organisationen. Hon belyser även om att det är viktigt att medarbetarna vågar berätta när de väl gör fel, vilket alla i panelen håller med om.

von Essen tar upp problematiken med att det inte alltid är tydligt för verksamheter vad som är mest skyddsvärt. Som främmande statlig aktör riktar man sig ofta mot just det som är det mest skyddsvärda och som ofta påverkar vår demokrati. Därför är det viktigt att alla verksamheter gör en ordentlig säkerhetsanalys för att undersöka vad som behöver skyddas. En annan del är brister i utkontraktering där skyddsvärd information har följt med, något som manifesterades i förra årets avslöjande av IT-skandalen på Transportstyrelsen. von Essen påpekar att det krävs kunskap för att kunna avgöra vad som är skyddsvärt. Bergendahl anser att det är nödvändigt att utbilda företag och organisationer inom detta och lyfter att det inte har gjorts på ett systematiskt sätt under lång tid. De alla välkomnar den nya regleringen som kräver att myndigheter först måste samråda med Säkerhetspolisen och Försvarsmakten för att få utkontraktera viss verksamhet.

von Essen fortsätter med att det höga underrättelsehotet mot Sverige där man är ute efter information som rör politiskt beslutsfattande. Andra hotade områden är infrastruktur, finansiella system och andra typer av vitala delar av vårt samhälle. Det största hotet i dagsläget kommer från Ryssland och Must delar denna bedömning. Panelen avslutar med att konstatera att alla tre myndigheter ska förbättra sitt samarbete inom ett år, både med varandra och tillsammans med andra.

Danna Vashchuk
Ung Media Sverige

Ung i en av världens äldsta konflikter

Datum och tid: 4 juli 15:00-16:15
Arrangör: FBA (Folke Bernadotteakademin), UFS (Utrikespolitiska förbundet Sverige)
Medverkande: Lina Frödin, moderator, ansvarig för Palestina på FBA, Aida Zekic, projektledare Ung Dialog, Jasmin Khwaiter, deltagare i Ung Dialogs sommarakademi, Alice Hüttner, har studerat säkerhet och diplomati på Tel Aviv University, bosatt i Israel, Milan Obaidi, forskare i psykologi Uppsala universitet.

Vad sade paneldeltagarna?

Konflikten mellan Israel och Palestina har länge varit infekterad och påverkat människor i alla åldrar. Aida Zekic, projektledare i Ung Dialog, arbetar med att få ungdomar att prata med varandra oavsett bakgrund eller åsikt gällande konflikten. Hon konstaterar att det är ett viktigt samtal då majoriteten av världens befolkning är unga under 29 år. Dessutom påverkar det framtidens utveckling av relationen mellan palestinier och israeler. Projektet går ut på att ungdomar åker på en sommarakademi i fyra dagar där de för diskussioner gällande hur de upplever konflikten i Mellanöstern. Majoriteten av ungdomarna som åker dit har växt upp i familjer som själva tillhör respektive etnicitet, däremot har deltagarna själva ofta varit uppväxta i Sverige.

En av panelens deltagare är Jasmin Khwaiter som själv har åkt på Ung Dialogs sommarakademi. Hon är tredje generationens palestinier som är bosatt i Sverige. För henne har konflikten varit en frustration under hennes uppväxt. Jasmin använder ord som “svart hål”, “mörker”och “bitterhet” när hon beskriver det. Avsaknaden av sitt hemland har orsakat en medärvd identitetskris och ilska. Jasmin beskriver att hon ofta har behövt stå ut med att ställas till svars för det människor ofta felaktigt kopplar till islam, exempelvis terrorattacken den 11 september på World Trade Center. Vid konfrontation med andra kunde det hända att hon uttryckt påståenden på grund av sin ilska som hon inte alls hade förståelse för när hon var yngre.

 - Klart jag har al-Qaida-kontakter i min mobil! skämtade hon om som exempel på hur långt det kunde gå.

För Alice Hüttner har situationen varit annorlunda. Även om hon är åttonde generationens judinna som är bosatt i Sverige, har hon inte haft svårigheter att studera säkerhet och diplomati på Tel Aviv University och är för tillfället bosatt i Israel. På det sättet har hon haft en fördel jämfört med Jasmin som inte har haft ett land att åka till, menar Jasmin. Trots sin starka svenska identitet, har Alice upplevt antisemitism ända från högstadiet då en klasskamrat sa åt henne: “åk hem”. Hon berättar att genom åren har hennes trygghet med att identifiera sig som svensk blivit allt svagare, särskilt nu när hon har flyttat till Tel Aviv som hon anser är mer multikulturell och accepterande än hemstaden Stockholm.

Både Alice och Jasmin är överens om att det är viktigt att unga muslimer och judar samtalar med varandra. De berättar hur tufft det kan vara att sitta bredvid en person som tycker precis motsatsen till en själv i en fråga. De menar att det är viktigt att försöka lyssna och förstå motpartens perspektiv, även om man inte alltid håller med. Det menar att genom att samtala på det här sättet kan konflikten på sikt lösas. På det viset är Ung Dialog en unik plattform och jobbar mot antisemitism och islamofobi. Anledningen är att stärka unga i dessa frågor och undvika att Sverige påverkas av konflikter och hat i andra länder. Hon understryker vikten av att judisk-muslimskt samarbete i Sverige måste stärkas.

Danna Vashchuk
Ung Media Sverige

Information och ryktesspridning - hur ser vi till att rätt information når fram vid samhällskriser?

Datum och tid: 5 juli 10:00-11:00
Arrangör: SOS Alarm, Storstockholms brandförsvar, Räddningstjänsten Gotland, Riksförbundet Ambulanssjuksköterskor
Medverkande: Kenny Lorentzon, chef krisberedskapsavdelningen SOS Alarm, Veronica Sandström, kommunikationschef Storstockholms brandförsvar, Svante Werger, kommunikationsdirektör MSB, Eva Hamilton seniorrådgivare JKL, tidigare vd SVT, Thomas Johansson, moderator.

Vad sade paneldeltagarna?

Eva Hamilton, senior rådgivare på JKL menar att i en kris används reptilhjärnan och man vänder sig till de etablerade medierna under den första timmen. För media är kriser en ständig oro att missa något. Hon lyfter exempel såsom att Breivik-dådet i Norge skedde mitt i juli, när nästan all ordinarie personal hade semester och redaktionerna var bemannade med vikarier. Eller att SVT precis hade bytt från analogt system till digitalt när 11 september-attackerna ägde rum i USA. Det är situationer som visar att kriser ofta sker när nyhetsorganisationerna är som mest sårbara och att de därför i sin planering alltid måste vara redo på det värsta. Hamilton råder allmänheten att hålla fast vid sina invanda mönster och följa de kanaler som de följer i vanliga fall, även när något väldigt stort inträffar. Hon förespråkar att det klokaste beslutet vore att sända ”krisnyheter” med välkända programledare - de som allmänheten känner sig trygga med då det skulle bidra till att mer effektivt få ut informationen.

I en kris är det den initiala timmen som är viktigast för media. Det är då som publicisterna måste besluta sig för hur händelsen ska ”ramas in” och då är det särskilt viktigt att verifiera om de inkomna uppgifterna är sanna.

I det allt mer digitaliserade samhället, söker sig de flesta unga till nyheter som förmedlas via mobiltelefoner. Svante Werger, kommunikationsdirektör på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) konstaterar att det svenska systemet för att nå ut med viktig information vid olyckor och kriser dock utgår från att använda FM-radio. Radio är ett stabilt och robust, system medan mobilnätet kan sluta fungera vid överbelastning, säger han. Problemet är att många unga i dag inte har en radioapparat och har bristande kunskaper om hur den används.

Sveriges Radio och SOS Alarm har ansvaret för att vidarebefordra och formulera informationen i ett Viktigt Meddelande till Allmänheten (VMA). Det innebär att viktig information från till exempel räddningstjänst eller polis sänds i radio och tv eller skickas via sms till de som befinner sig i olycksområdet vid en stor brand, gasutsläpp eller annan allvarlig olycka. När terroristattacken på Drottninggatan i Stockholm skedde i april 2017, fanns inte möjligheten att skicka VMA till endast de människor som befann sig i det drabbade området, centrala Stockholm. I dag finns möjligheten att skicka information till alla som befinner sig på en viss plats eller ett visst område men det förutsätter att det finns tillräcklig kapacitet i mobilnätet för att meddelandena ska kunna levereras. Det är också en brist att informationen bara sänds ut på svenska då t ex många personer som dagligen befinner sig i centrala Stockholm inte är svensktalande.

Panelen konstaterar också att det är viktigt att lita på medier i krissituationer. Ibland är de mer rutinerade än myndigheter vid tidskritiska händelser.

Danna Vashchuk
Ung Media Sverige

Skarpa skärvor av informationskrig

Datum och tid: 5 juli 11:00-12:00
Arrangör: Ohlinstitutet
Medverkande: Eva Nordmark, ordförande TCO, Peter Hultqvist försvarsminister (S), Anette Novak, konsult och fd medieutredare, PJ Anders Linder, chefredaktör Axess, Patrik Oksanen, ledarskribent MittMedia AB, Sofia Nerbrand moderator Ohlininstitutet.

Vad sade paneldeltagarna?

Journalisten Patrik Oksanen har skrivit en bok med rubriken “Skarpa skärvor” och handlar om informationskrig som förs för att motverka vårt demokratiska samhälle. Han menar att demokratier har en tendens att vara långsamma att förstå nya utmaningar och hot. Däremot är demokratins styrka utbildning, samtal och uthållighet. Han vill med boken försöka bidra till samtal för att lyfta upp demokratins kärnvärde och slå fast vilket samhälle vi vill leva i.

Informationskrig existerar ständigt i många rum och skepnader. T.ex. genom trollfabriker som producerar propaganda och desinformation på sociala medier. De allra viktigaste aktörerna som försöker påverka oss mest i informationskriget är Ryssland, islamistiska grupperingar såsom salafister och även Kina. Oksanen ser skäl till att vara bekymrad och inse att om västvärlden inte gör någonting, kommer saker och ting i detta sekel inte gå som vi hoppas på. Han har däremot sett en ökad medvetenhet under de tre senaste åren. Till exempel har många aktörer utbildats i dessa frågor vilket är en positiv utveckling.

Försvarsminister Peter Hultqvist menar att informationskrig är ett krig om värderingar där syftet från en angripare är att dominera, desinformera, vilseleda och försvaga. De handlar om så kallade “trollfabriker” på nätet för att störa verksamhet i andra länder. Ryssland för just psykologisk krigsföring vilket de ser som naturligt, menar Hultqvist. För att tackla situationen bättre behöver kunskap inom området förnyas och utvecklas hela tiden. Han anmärker att det finns långsamhet i förmågan att kunna uppfatta vad som händer vilket visade sig när många blev paralyserade då Ryssland invaderade Krimhalvön i Ukraina. Därför blir det viktigt att ta situationen på allvar utan att falla för auktoritära krafter. Ett bra sätt att skydda allmänheten är att höja medvetenheten kring riskerna. Ett exempel är den broschyr som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap skickade till samtliga medborgare för att lära ut vad som krävs i en krissituation.

Hultqvist nämner att några resultat av den desinformation och propaganda som bedrivs är de nazistiska partier som bildats, att Skottland var nära att gå ur Storbritannien och även utgången i Brexit-omröstningen. Han menar att målet för en främmande makt oftast är att skapa splittring och “röra”. Därför måste demokratin utifrån en svår situation visa att det går att sluta sig tillsammans. För det krävs det även att det är demokratins spelregler som gäller.
- Vi kan inte låta den här typen av aktivitet vinna i slutet, säger han.
Panelen är överens om att det är viktigt att veta varför demokrati är bra och att visa på fördelarna med demokratiska styrelseskick. Oksanen menar att målet för de som skapar informationskrig är att ingenting ska uppfattas som sant i slutändan. I det fallet kan inte demokratin fortleva om det inte finns någonting att samlas gemensamt kring och peka ut problem och riktningen för hur de ska lösas gemensamt.

Hur ser unga på försvaret i dag och i framtiden?

Datum och tid: 6 juli kl 11:00-12:00
Arrangör: Fler Unga, New Republic
Medverkande: Philip Botström, förbundsordförande Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, Hanna Bergman, valtalesperson Unga Feminister, Martin Hallander förste vice förbundsordförande Kristdemokratiska Ungdomsförbundet, Louise Grabo förste vice förbundsordförande, Centerpartiets Ungdomsförbund, Tobias Andersson, förbundsordförande Ungsvenskarna, Helena Nanne, andra vice förbundsordförande Moderata Ungdomsförbundet, Joar Forssell, förbundsordförande Liberala Ungdomsförbundet, Emelie Weski, moderator LSU

Du kan även se seminariet i efterhand på Fler Ungas Facebooksida.

Vad sade paneldeltagarna?

Fler Ungas styrelseordförande Lihini Wijesinghe inledde debatten mellan de ungdomspolitiska partiernas representanter med att konstatera att de identifierat försvarsfrågan som en av de frågor som unga tycker är viktig och som direkt berör många unga i och med den återaktiverade värnplikten. Samtidigt upplever många den som svårbegriplig och komplex.

Debatten inleds med att alla i panelen får svara ja eller nej på några korta påståenden om svensk försvars- och säkerhetspolitik. Alla är överens om att det svenska försvaret inte är väl anpassat för dagens säkerhetshot och att klimatet är en säkerhetsfråga. Däremot är de överens om påståendena att civilsamhället bygger fred bättre än försvaret, att det är dags för nedrustning/avmilitarisering i Östersjöregionen eller att ungas försvarsvilja i dag är hög.

SSU:s förbundsordförande Philip Botström säger att klimatförändringarna är den enskilt största säkerhetspolitiska utmaningen som världen står inför. Detta apropå att USA:s president Donald Trump i juni i år i brev till EU:s medlemsstater sade att länderna behöver ta ett större ansvar för europeisk säkerhet och han menar att USA:s frånträdande av Parisavtalet utgör en stor säkerhetspolitisk risk. Han säger också att det krävs ett större globalt jämlikhetsarbete för att motverka internationell terrorism.

Joar Forssell från LUF konstaterar att Liberalerna vill lägga mer pengar på försvaret än regeringen och flera av sina allianskollegor. Han påpekar samtidigt att det är viktigt att se kopplingen mellan internationell säkerhet och klimatförändringar och att klimatfrågan går in i andra traditionella säkerhetspolitiska områden. Det är också en plikt för demokratier som Sverige att stå upp för mänskliga rättigheter och demokrati i andra länder och han står därför bakom bland annat den svenska insatsen i Mali. Han vill även se ett golv på 2 % av statsbudgeten som avsätts till försvaret på samma sätt som biståndsbudgeten har ett procentmål.

Hanna Bergman från Unga Feminister säger att Donald Trump är ett av de största säkerhetshoten i världen och att mer vapen inte kommer leda till mer fred. I dag läggs 1 731 miljarder dollar globalt på militärutgifter varje år istället för fred. Mer satsningar behövs på klimat, att motverka fattigdom, utbildning och demokrati i andra länder för att nå målet om en fredlig värld.

Tobias Andersson från Ungsvenskarna lyfter att Donald Trump har åstadkommit mycket för den globala säkerheten genom sitt samtal med Nordkoreas ledare Kim Jong-Un och överenskommelsen om kärnvapennedrustning på Koreahalvön. Han vill dock fokusera på det interna säkerhetshotet i Sverige och Europa, vilket han säger kommer från terrorister som är det största problemet och att tusentals människor som sympatiserar med terrororganisationer i dag finns i Sverige.

Louise Grabo förbundsordförande för CUF säger att de säkerhetspolitiska hoten blivit fler, klimat, informationspåverkan, desinformation och cyber är några där arbetet måste bli bättre.

- Det är upp till oss politiker att säga vad vi ska fokusera på, konstaterar hon.

Martin Hallander säger att han vill att Sverige ska höja försvarsanslagen för att vi behöver det och att för att vi vill, inte därför att någon annan säger åt Sverige att vi ska göra det och att den fria demokratiska världen ska stå upp för vad som är rätt.

Helena Nanne, MUF konstaterar att Ryssland är ett globalt säkerhetshot.

- Vi behöver rusta upp och gå med i Nato, avslutar hon.

I ett replikskifte mellan Philip Botström, SSU och Tobias Andersson, Ungsvenskarna anklagade Boström SD för att vara ett av Sveriges största säkerhetspolitiska hot:

- Detta säger jag med anledning av de uppgifter som kommit fram om SD:s relation till Ryssland och auktoritära regimer och det faktum att SD har meddelat att man vill lämna EU. Ett EU som är den viktigaste arenan för svensk säkerhetspolitik.

Tobias Andersson svarade med att anklaga Philip Botström och Socialdemokraterna för att vara ansvariga för att det i dag finns 10 000-tals människor i Sverige som vill skada det svenska samhället och för att ha gjort för lite för att förhindra terrordådet på Drottninggatan i Stockholm i april 2017.

- Du har blod på dina händer, Philip Botström, inte jag, säger han.

Panelen debatterade även allmän värnplikt, om unga har ett ansvar att med våld försvara Sverige samt hur satsningar på försvaret ska lösa klimatkrisen och om Försvarsmakten har ett särskilt ansvar för att arbeta mot klimatförändringar.

Ungdomsförbunden skiljer sig åt i synen på värnplikten där SSU, KDU och Ungsvenskarna är för värnplikten medan LUF, CUF, MUF och Unga Feminister är emot.

Efter debatten mellan ungdomsförbundsrepresentanterna tog överste Mattias Ardin, regementschef på det återupprättade Gotlands regemente P 18 plats på scen och svarade på frågor. Apropå värnplikt sade han bland annat:

- När jag mönstrade var jag inne på vapenfri tjänst. Nu står jag här efter nästan 40 år i Försvarsmakten. Försvarsmakten har en stor bredd av yrken och tjänster och jag tror att det kan vara svårt att se om man inte får en naturlig kontakt med myndigheten. Av den anledningen tror jag att värnplikten är bra.

Kristoffer Alm Dahlin
Kommunikationsansvarig, Folk och Försvar

Informationspåverkan, cyberhot och Försvarsmaktens utmaningar. Ett nytt säkerhetspolitiskt normalläge, en oroande utveckling i Östersjöregionen, ett nytt totalförsvar, kärnvapen, diplomati och internationella insatser. Under Almedalsveckan 2018 diskuteras och debatteras säkerhetspolitiska frågor på många av stadens scener med makthavare, myndighetsföreträdare och experter. Är du inte på plats i år? Folk och Försvar tillsammans med vår medlemsorganisation Ung Media Sverige refererar under veckan några av alla de intressanta seminarier som anordnas i Visby. 

Relaterade filer

Inga relaterade filer

Taggar

Tillbaka

Analys

Analys | Henrik Karlsson
21 December 2016

Analys | Minou Sadeghpour
27 September 2016

Analys | Johan Larnefeldt
21 Januari 2016

Artiklar

Artikel | Folk och Försvar
15 December 2016

Artikel | Folk och Försvar
13 Juli 2016

Artikel | Folk och Försvar
23 Juni 2016

Opinion

OPINION | CYBERSÄKERHET
19 Oktober 2018

OPINION | NIKLAS KARLSSON
19 Oktober 2018

OPINION | BEATRICE ASK
18 Oktober 2018

Opinion | Dan Eliasson
28 Maj 2018

Vår webbplats sparar viss data (cookies) som vi använder för statistik och utveckling. Läs mer...